För att kunna prestera behöver vi utrymme att lära oss.
För att ge ett exempel, en pilot ger sig inte ut på sitt första uppdrag utan att först ha tränat flygningen i en simulator. Detta är extra viktigt om planet ska landa på en utmanande flygplats. Det är nämligen så att piloter tränar på sina flygningar, och då speciellt landningar på kommande flygplatser, innan de ger sig ut och presterar (Kan tipsa om serien och dokumentären ”Haverikommissionen” på Disney+. Den handlar om flygkrascher och vilka åtgärder som gjorts pga incidenterna).
Lärande är A och O för att vi ska kunna prestera, men när jag har djupdykt i detta ämne inser jag samtidigt att det finns en stor risk om vi har för mycket lärandefokus.
Eduardo Briceño har länge arbetat med högpresterande verksamheter och är författare till boken ”The performance paradox”. Huvudbudskapet i boken är att vi behöver spendera tid till lärande-zonen, som han kallar det för.
Om vi ständigt spenderar tid i prestations-zonen kommer det nämligen leda till lägre prestation, eftersom vi inte får utrymme till att misslyckas och lära oss. Inom företag är detta förödande. Medarbetare som ständigt tror att de behöver prestera med en förväntan om att alltid uppnå perfekta resultat, presterar sämre. Det leder till lägre lönsamhet. Dessutom ökar risken för fler antal sjukskrivningar.
Men vad händer då om vi endast befinner oss i lärande-zonen? Jo, Eduardo Briceño menar att de som hamnar där har svårt att uppnå mål och skapa faktiska resultat. Om vi inte utsätts för situationer då misstag ska minimeras, då blir det en utmaning att faktiskt verkställa vad man har lärt sig.
Vi kan likna det med piloten som aldrig vågar ge sig ut på sin första flygtur.
För att våga ge sig ut i prestations-zonen krävs det på tillit (individer emellan) och psykologisk trygghet (i gruppen), där man stöttar varandra att både lära och prestera. En pilot ska till exempel aldrig prestera utan stöd från sina kollegor, för då kan det bli katastrof.
Vid kommersiella flygningar ska det alltid vara minst två piloter*, varav ena är kapten och andra är styrman. Kapten tar samtliga beslut, men gör det alltid i samråd med styrman. Det innebär att styrmannen ska känna sig trygg med att säga till om kaptenen gör något fel. I Disney+ dokumentären nämnd ovan finns det flera exempel på när denna trygghet inte har funnits, då en erfaren kapten genom sitt beteende har fått styrmannen att inte våga säga till när något är riktigt fel.
Allt som allt är det mycket som ska finnas på plats för att en verksamhet ska lyckas med en lärande-kultur.
Jag tror att vi alla kan känna igen oss i att fastna i såväl prestations- som lärande-zonen. Antingen handlar allt om perfekt prestation eller så vågar vi inte agera och fastnar i lärande. Det viktiga är att bli mer medveten om vad vi spenderar vår tid till samt hur det bidrar till såväl vår utveckling som våra resultat.
Vill du som chef bli bättre på att alternera mellan lärande och prestation? Då är ledarträning något för dig – då du får möjlighet att lära, träna och sedan prestera när det väl gäller.
Julia Karhu
beteendevetare/personlig ledartränare
julia@leadershippower.se
*Gäller europeiska flygbolag. Regelverk i övriga världen och för privatflyg kan se annorlunda ut, men de flesta väljer minst två personer i cockpit för en säker flygning.
